Nattens värme smeker mig i nacken, längs mina ryggkotor och jag låter mina egna långsamma andetag mot tomheten framför mig. Jag läser många gamla dikter jag skrev för 2 till 5 år sedan. Jag insåg nu att de skapar en tydlig bild i huvudet, av mina detaljande ord. Jag kunde skriva om ett enda ögonblick till en lång händelse.

Jag vet verkligen inte hur många texter jag har skrivit totalt under många år. Det kan vara flera hundratals, om inte mindre. Det finns dom som inte förstår hur man kan gilla att skriva det eller ens att läsa. Det är väldigt få vänner i mitt liv som faktiskt också gillar det. Men jag antar, för dom som inte gillar att läsa eller skriva - det är bara en intresse som aldrig kom.