Jag vill tillägna detta inlägg till Joey (och Mao) - som fått en fin liten pojke vid namnet Zackarias inatt. Grattis till pojken!

Det var roligt att smsa med henne igår kväll under tiden hon var på BB. Hon påstod att allting kändes för lätt och hon faktiskt såg fram emot smärta. Det är ju Joey, det! För detaljer får hon ju skriva själv om sedan när hon har tid. Hon var iallafall den som sa att hon aldrig skulle skaffa barn, och att vara gravid var aldrig hennes stil. Och hon har ändå redan påpekat nu att det inte är Joey-style heller. Jag är bara så glad för hennes och Maos skull. ;)

Och när jag nu ändå skriver om henne: Jag fann en fin text för nån dag sen i nätet som hon skrev om vår vänskap under 2007. Inte precis nyligen, men fin berättelse på hennes ord.

"En ängel som föll från himlen


"Vad gör du?"

En vårdag skulle jag möta en vän i stan och fika men hon var sen och hennes mobilpengar var slut så hon kunde inte meddela mig. Hon satt sig vid datorn och hon visste aldrig att hon sände en ängel till mig, i detta ögonblicket. Hon bad en viss ängel att smsa mig och säga att vännen skulle bli sen.

Jag stod utanför fiket och såg att jag fick ett sms från en okänd där den okände sa: Hon blir sen och tar nästa buss. Jag tänkte att det var jobbigt att vänta på henne och tackade ängeln som meddelade mig. Jag trodde att det var allt, att ängeln inte skulle skicka något mer, men det gjorde hon. Hon smsade och frågade vad jag gjorde. Jag tror inte att hon eller jag visste att det var en start på en lång vänskap. Vi var 15 år gamla.

Sen när sommaren började djupades vår vänskap med nattliga sms och dikter. Jag hade en svart poesibok och jag skrev ner allt hon smsade och jag smsade några av mina. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag har slarvat bort den svarta boken men bland dikterna fick jag förtroende för ängeln.

Någon dag på hösten skulle vi ses och jag hade aldrig sett henne och på den tiden använde jag inte internet. Jag minns mina kläder och det var en svart kavaj med svarta hiphopbyxor och svarta/gula skor. Ett nithalsband var det också. Svart hår med rakat bakhuvud. Varför skriver jag hur jag såg ut? Jo, några år efter vårt första möte läste jag ängelns texter och såg att hon kommenterade en väns kläder och tyckte att hon var konstig. Jag som hade en konstigare klädstil måste ha drabbats av värre tankar från henne. Fast det vill hon nog inte erkänna ;)

När vi möttes upptäckte jag att jag hade problem med att förstå hennes teckenspråk och jag försökte verkligen men jag orkade inte och var med några andra istället. Tiden gick och av någon anledning slutade hon inte att prata med mig trots jag förstod inte henne. Visst har det hänt att jag inte svarade på hennes sms i några dagar.. Eller var det veckor? Månader? Jag minns inte och det berodde på att mitt liv var ganska struligt. Men hon är ju en ängel och hon glömde aldrig mig.

Sakta men säkert fick hon veta mina hemligheter och vi hade aldrig bråkat med varandra. Ärligt talat så tror jag att vi har bråkat bara två gånger under de 4 åren, och det beror nog på att hon är lite mesig av sig :) Nej, det beror på mig eftersom jag kan vara lite svår ibland och jag har nog aldrig varit lika söt mot andra som jag var mot ängeln. Det måste innebära att hon är speciell.

Idag sitter jag här och är tacksam att vännen bad ängeln att skicka sms till mig för vem vet vad jag blev utan henne. Och igår läste jag ängelns gamla blogg och skrattade gott åt mina kommentarer. Så mycket kärlek..

Självklart pratar jag om Emelie Karlsson. :)

Du ska veta att du blir aldrig fri från mig för jag behöver dina andetag och ditt glitter som lyser upp min vardag...

// Joey"